Barnböcker har verkligen förändrats! Från muntliga sagor och enkla läroböcker till dagens tryckta böcker och interaktiva appar. Häng med på en resa genom barnbokens historia, där vi ser hur den speglar samhällets syn på barn och lärande, och hur den fortsätter att utvecklas.
De första berättelserna
Långt innan det fanns tryckta böcker berättade man sagor muntligt. Vuxna och barn samlades och lyssnade på spännande historier, fabler och myter som fördes vidare från generation till generation. Dessa berättelser var viktiga för att lära ut saker, men också för att underhålla. Några av de äldsta berättelserna som vi känner till är Aisopos fabler, från 600-talet f.Kr. i Grekland. Det är korta historier med djur i huvudrollerna, som lär oss något viktigt på slutet. Ett annat exempel är Panchatantra från Indien, från 300-talet f.Kr. – också det en samling djurfabler. Viktigt att komma ihåg är att dessa gamla sagor ibland kunde vara ganska otäcka, med våld och sådant som vi inte tycker passar för barn idag.
Böcker blir till
Under medeltiden, när det inte fanns så många böcker, användes speciella saker för att lära barn att läsa. Ett exempel är hornböcker. Det var en träplatta med ett papper på, där det stod bokstäver och böner. Man kunde också läsa om djur i bestiarier – illustrerade böcker med både riktiga och påhittade djur. När boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet blev det lättare att göra böcker. Då började det också komma böcker som var skrivna just för barn. Ofta handlade de om hur man skulle uppföra sig. Erasmus av Rotterdam skrev till exempel en bok 1530 om hur man skulle sköta sig vid matbordet och bland folk, ”A Handbook on Good Manners for Children”.
En ny sorts böcker
På 1700-talet började man mer och mer förstå att barnböcker kunde vara både roliga och lärorika. I England fanns bokhandlare som Thomas Boreman och John Newbery, som gjorde böcker speciellt för barn. Newberys bok ”A Little Pretty Pocket-Book” från 1744 var en av de första som blandade lekar och ramsor med lite undervisning. I Frankrike skrev Charles Perrault ner sagor som ”Rödluvan” och ”Törnrosa” i boken ”Gåsmors sagor”. De sagorna hade berättats länge, men nu kom de på tryck. Men de var inte alltid så snälla som de är i senare versioner.
Bilderbokens tid
På 1800-talet blev det riktigt populärt med bilderböcker. Det berodde på att man kunde trycka bilder i färg billigare än förut. Det fanns många duktiga konstnärer som gjorde bilderna, som Walter Crane, Kate Greenaway och Randolph Caldecott. De gjorde bilderna vackrare, roligare och mer spännande. Man började också göra pop-up-böcker, där bilder kunde fällas upp och röra sig – lite som en tidig form av film! Men en del böcker från den här tiden var fortfarande ganska stränga. Bröderna Grimms sagor kunde vara hemska, och boken Pelle Snusk (Struwwelpeter) av Heinrich Hoffmann, från 1845, handlar om barn som inte lyder och straffas jättehårt. Fast idag tycker många att Pelle Snusk är mest rolig, som en överdriven varning.
Moderna klassiker
På 1900-talet hände det massor med barnböckerna. De blev en egen, viktig sorts litteratur. Bilderbokskonstnärer som Dr. Seuss, med sina tokiga rim och figurer, och Maurice Sendak, som visade att barn kan ha starka känslor i ”Till vildingarnas land”, gjorde bilderböckerna ännu mer spännande. Böcker som ”Alice i Underlandet” och ”Nalle Puh” blev älskade av både barn och vuxna. Man började också skriva om fler saker, och på fler sätt, i barnböcker.
Barnböcker i Sverige
Sverige har också massor av fina barnböcker! Elsa Beskow gjorde vackra bilderböcker som ”Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin”. Ottilia Adelborg var först med att ge ut en bilderbok helt på svenska, ”Prinsarnes Blomsteralfabet” 1892. Astrid Lindgren skrev fantastiska böcker som ”Pippi Långstrump”, som var annorlunda och spännande. Om man tittar i gamla samlingar, som de på Kungliga biblioteket, kan man se att en del äldre svenska barnböcker var ganska otäcka. Till exempel Tusen och en natt, i en svensk version från 1872, hade berättelser om mord och hämnd, även om den var för barn.
Barnböcker idag – och imorgon
Idag finns det barnböcker i alla möjliga former. Det finns vanliga böcker, men också e-böcker som man läser på skärm, och appar där man kan leka och läsa samtidigt. ”Toca Boca” är ett exempel på en sådan app. ”Storytel” är en app där man kan lyssna på sagor. Det är jättebra, men en del är oroliga för att barn ska sitta för mycket vid skärmen. Forskning visar, som i studien ”Boksamtal och språkutveckling i förskolan”, att det allra viktigaste är att vuxna pratar med barnen om det de läser, oavsett om det är i en vanlig bok eller på en skärm. Det hjälper barnen att lära sig språk och förstå berättelsen bättre.
Forskning och framtid
Idag försöker man också göra barnböcker som lär barn om nya saker. Boken ”Forskardrömmar: Berättelser för nyfikna barn”, som Sveriges unga akademi har gjort, vill få barn att bli intresserade av forskning. Det visar att barnböcker kan vara mer än bara sagor – de kan öppna dörrar till nya världar. Man forskar också om hur bilder i barnböcker har sett ut förr, till exempel foton. Det hjälper oss att förstå hur barnböcker har förändrats.
En bokvärld i ständig rörelse
Barnböcker är verkligen något speciellt! De har förändrats jättemycket genom tiderna, och de fortsätter att utvecklas. Från de första muntliga sagorna till dagens appar – barnboken hittar alltid nya sätt att nå fram till barn. Det viktigaste är att de väcker fantasin, ger läslust och skapar en mysig stund tillsammans. Genom att titta på hur barnböcker har sett ut förr, kan vi förstå bättre vad de betyder för oss idag – och vad de kan betyda i framtiden.